Jag har en skogkatt av blandras.Mamman är skogis å pappan okänd.Han har ett eget litet sätt.

Inne är han jättemysig,sover ofta med mig i sängen,tills väckarklockan ringer då far han iväg som ett spjut.

Lika så är han med i soffan när vi ser på tv,när jag sitter vid datorn,så är han med där också.

Men ute liver han sitt eget liv.Han kan t.ex gå förbi oss,utan att titta fast vi ropar på honom.Om han inte vill gå in,för då kan man ta upp honom å bära in han.Men jag har hört att skogkatter inte bygger upp ett så stort revir som t.ex huskatter gör.Han går inte så långt från gården,upp till grannen en sväng varje dag för att hälsa på deras katt Olle.Sen brukar de ta sällskap ner hit en sväng,de är de bästa vänner.Båda är kastrater.

Nu har jag funderingar på att skaffa mig en katt till.Har länge kikat på dessa maffiga Main Cooner.Nån här som har en sån kanske.Som kan berätta lite om deras temprament.Är de verkligen lika coola som dom ser ut.

Eller så blir det kanske en renrasig skogkatt.Rasen Sibirisk katt är ju så ljuvligt vackra.Men dessa kostar väl ca: 8000 kr,har jag sett på nätet.En sån katt kanske man inte släpper ut,och nån innekatt vill jag inte ha.

 Idag mår Timmi mycket bättre.Lite hård i magen,får iallafall ur sig det som ska ut.

Jätteskönt,man blir ju så orolig när ens djur blir sjuka.Det är lika för dom när jag är sjuk,så märker dom det direkt.

När jag hade mina stora mineres-anfall och blev då liggandes i flera dagar,då kom Timmi och ville ligga bakom mig i sängen.Och då fick han det,det gör han bara då aldrig annars.Dom kan verkligen känna av mig,hur jag mår,om jag är glad,ledsen eller sjuk.Hur skulle livet vara utan djuren,inte skulle jag vilja vara utan dom.Dessa två collisar är mina nr: 4 & 5.Har haft 2 st som båda blivit 13 år gamla.Dessa var aldrig sjuka.Men den andra "Rocky"blev bara 5 år.Han hade hela magen full i canser,usch det var för sorgligt.Han var så vacker o mysig.

Här hos oss så har det regnat hela morgonen,men man får vara glad att det inte snöar iallafall.